et sociala institutet för den nordiska folkstammens hälsa och beteende

Hon blev tvingad att återgå till radhusets strama fasad, till den opersonliga vardagen på bussen, då ingen sitter bredvid någon. Hon blev återsänd till den plats hon flytt, hon började lyda order hon aldrig lytt. Allt blev som förbytt, och hon ser aldrig skogen igen.
Hennes sträva fingrar famlar längst den släta tapeten efter luftbubblor att riva sönder, efter förlorade nätter i barr och mossa. Hennes mun är öppen, men tom på ord. Vad finns nu, ingenting.
De har klippt hennes hår i en slät blond page, och har gett henne en kurs i hur glatt man måste hälsa på sina grannar. Inget får sticka ut, hon ska ta sin plats vid sidan av alla de andra intet sägande leende kvinnorna.
Hennes diet består av piller, ett för blodtrycket, ett för jämnare humör, ett för smärtan, två för längtan, tre för slöhet och ett glas vin varje dag.



Det sociala institutet för den nordiska folkstammens hälsa och beteende, SIN.FHB, hade under flera års tid undersökt de förhållanden mellan kvinnor och natur utanför Ryggelby. Där de tyckte sig se en ökad trend bland kvinnor att lämna det normativa livet bakom sig för ett primitivt liv ute i skogen. SIN:FHB hade observerat något som liknade nomad byar endast bestående av kvinnor. Dessa var på ständig rörelse, ibland gick kvinnorna ensama, men ofta samanstrålade de och utbytte mat och vissa tycktes ha kärleksrelationer sinsemellan.
Detta var högst upprörande för SIN.FHBs alla proffesorer, som alla var män. Att dessa kvinnor kunde välja bort vardagen av att vara den vita mannens slav,mot att vandra runt med likasinnade i frihet i skogen. Hur kunde detta vara möjligt? Dessa kvinnor tycktes inte ha blivit nog tucktade i sin barndom, och inte heller hade de fått lära sig och skämmas över det sjukliga beteendet att älska någon av samma kön.
Detta måste stoppas.
Så sagt och gjort. Kvinnorna blev tvångsintagna på akut psyk, där de fick behandling för extrem psykos. De var väll ändå tvugna att lida av en sådan, då de inte tyckte att det patrialkala samhället var det bästa...
Efter månader av elchocker och medicinering blev de utslussade i förorterna.




Och där lever de än idag lyckliga och perfekta. Precis som det ska vara.








SIN.FHBs hela arbetet är idag hemlighets stämplat klassification A, samt styrelsen har blivit avskrivna all skyldihet från deras handlande. Kvinnorna som blev tvångsplacerade finns kvar än idag, i var och en av oss som känner att vi inte orkar med, hinner med, vill vara med, i dagens hets och press om det perfekta hemmet. Vi är alla en av dessa kvinnor.