Solidariska Kvinnoföreningen

Genom de rök ingrodda fönstren på café 56 kunde man ana siluetterna av tre kvinnor. De hade var sin kopp med rykande innehåll och var och en av dem höll i en cigg. Caféet ägdes av Solidariska kvinnoföreningen, och det hade varit en träffpunkt för unga och arga kvinnor i årtionden. Det hade varit full rulle, med banderoll-verkstad, föreläsningar om det patriarkaliska samhället, det hade varit folk där varje kväll, men nu ekade lokalerna tomma.
Om man bortser från de tre kvinnorna.

Ulla, som satt på höger sida om bordet med en gul blend mellan fingrarna, var runt 65 år. Hon hade kortklippt gråspräckligt hår och svarta kläder. Ulla satt med armbågen mot bordet och lutade huvudet mot handen. Hon suckade tungt och titta upp mot de andra och sa;
-Demokrati är förlegat.
Majvor, som satt på kortändan, med tjocka mörkbruna ögonbryn och henna färgat hår, som hängde ner i en fläta längst ryggen, ryckte till, och utbrast med förfäran i rösten;
- Så kan du väl ändå inte säga Ulla! Vi har ju kämpat för det i fyrtio år! Ska du nu komma och säga att vi lever i det förgångna?
- Du hör ju själv, vi har jobbat med det i fyrtio år, världen går vidare. Idag handlar allt om att man ska roa sig. Det är som Roms sista tid, då underhållningen blev mer och mer groteskt, med live sex och döds-shower på Colosseum, där de fattiga blev fattigare, och de rika vältrade sig i vin och exklusiva produkter.

Ann-Kajsa, med det korta blonda håret, som hitintills hade suttit tyst, vände sitt nariga ansikte mot Ulla, och utbrast med sin sköra stämma;
- Det håller jag med dig i Ulla! Förut kunde man se utbildande program om u-länder och miljöförstöring på bästa sändingstid, men idag har man tur om det sänds efter klockan 08.00 en söndag! Det enda vi ska se på tv är tävlingsprogram där den vanliga människan har chans att vinna nån miljon. Det är bara program som finns för att ge oss falska förhoppningar, att alla har en chans att bli rika, att det handlar om tur och inte en inneboende struktur i det kapitalistiska samhället.

Ulla tittade på Ann-Kajsa, medan hon sakta fimpade sin cigarett på bordet och strök sig över ansiktet. Hon suckade och sa ;
- Då är det väl lika bra att ge upp?

Majvor drämde näven i bordet.
- Men Ulla, lyssna på vad du själv säger! Det är som Roms sista tid, det betyder att det samhälle som finns idag, är på väg mot ett slut, det finns ännu fler anledningar att kämpa nu! Bara för att det verkar som det är i motvind man går, så ska man ju inte vända om!

Ulla, och Ann-Kajsa tittade på Majvor med förtjusning i ögonen och utbrast i kör
- Kampen fortsätter!