Jag fick behålla den i en liten burk som en påminnelse.

Du förstår, det var inte ett lätt beslut.

Men det var inte svårare än vad de sa.
Jag hade inget val.
Det var antingen att amputera, eller att förvandlas till ett monster, de va så de sa.
Missbildningen skulle ha fått mig att se en snedvriden världsbild. Jag hade sett mig själv som bättre än alla andra vad jag än gjorde. Jag hade hyst ett tvång till mörka färger, blåa nyaser, krig och våld. Jag hade blivit oförmögen till att ha mer än ett intresse och jag skulle även ha blivit känslomässigt inkapabel. Inte för att jag hade varit medveten om detta själv.
Jag hade levat, skulle ha levt i den perfekta världen. Mitt liv hade mest gått ut på att ligga och prata om mig själv.


Men som tur var gjorde jag operationen.