Röda klackar och hunduppfödning.

Hennes röda stilett klackar ekade mot det stenlagda golvet i de tomma korridorerna, hon var ensam igen. Hon gick förbi de många dörrarna, där insidan var fylld av trötthet och förakt till överheten, där väggarna var täckta med teckningar av krig och hyllorna fyllda med bakterie odlingar, även kallat mellanstadiet.
Hennes klickade ljud frambringade alltid ett slags hat bland de andra kvinnliga lärarna som gick runt i sina birkenstock, och ett slags begär av de manliga. Hon förstod aldrig varför. Hon var tvingad att ha dom, då hon hade avlats på kvinnor, som i årtionden endast burit högklackade skor, så hennes hälsena var naturligt förkortad. Hon bar de icket för att bli ut tittad eller ut skrattad, hatad eller älskad, det var bara hennes lott i livet.
De tunga pärmarna med kommentarer på hennes elevers beteende, bar hon nära inpå kroppen, klickades igenom de tomma korrioderna. Hon var rädd. Rädd att tappa dem, rädd att bli sen. Till sin dejt senate på kvällen. Men Artur, den stilige lärarkandidaten.
Han verkade ha andra intentioner än att stirra på hennes höga klackar och förtala henne i fikarummet. Han verkade vilja veta vad hon gillade för böcker, vad hon hade för foundation och vad hennes mamma hette i mellanman. Sådana saker som gör att man kan tacka ja till en dejt.
Inte för att hon var speciellt intresserad. Hon hade aldrig varit intresserad av nånting. Förutom Hund uppfödning. Hon älskade att se hundar sätta på varandra hur brutalt och utan synbara känsloyttringar de gjorde det som var brukligt för att föra rasen och sina egna gener vidare. Det var det enda som intresserade henne. Men såklart så höll hon det hemligt. De skulle inte få något mer att skvallra om.

Den där artur verkade vara en riktig mes, var snickare och hans speciallite var runda bord. En mes, ännu en mes. Hon hade fått nog av mesar, av töntar av tuffingar, av kulturkillar, av skönakillar, av arga killar, och framför allt av manligamän. Hon visste inte längre varför hon fortsatte att dejta honom 2 månader senare, det måste ha varit hans undersköna Flatcoaten retriver tik Nancy. 3 år senare visste hon fortfarande inte varför hon bar på hans barn, det måste ha varit hans goda fondygryta. Och 10 år senare visste hon inte varför hon skurade ur toaletten, efter ännu en magsjukeattack från de två barnen.
Om man inte är uppmärksam vars man går så kan man lika gärna hamna i en kvinnofälla som i en familjefälla, lika gärna på ett fängelse som ett svenssonområde. Men vad är skillnaden?
Hon tog på sig de röda klackeskorna. Nu sket hon i allt. De förtalade henne vars hon än gick, så hon kunde lika gärna gå till världens ände. Hon vände sig om och tittade på det nymålade vita staketet, och den välklippta gräsmatta, de rutiga gardinerna och volvo v70 som stod parkerad vid garageporten. Hon spottade på marken och hytte med näven och skrek. FAN FÖR DIG OCH MIG.