Lady Venus, I hate you

Hon hade låst in sig på toan. Den stora klockan i hallen hade just slagit ett, och nattens mörker ekade utanför det rimfrrostiga fönstret.
I badrums skåpet hade hon en låda, en plåt låda, som låg under allt osorterat gamalt smink, som hon hade använt tidigare, men nu inte kände att hon behövde.
Hon öppnade lådan, och tog ut innehållet.

Vattnet forsade ner i badkaret, det var lite oranget på grund av den höga halten järn som fanns i marken där hon bodde, och för att rören i husen hade oxiderat lite mer för varje år.
Hon tog av sig kläderna och skönk sakta ner i badet.
Vattnet värmde hennes stela kropp, men på något sätt kunde hon inte njuta.
Hon tittade på inehållet i lådan, som nu låg på badkars kanten. Och kände en oro i bröstet, hon hade ju lovat sig själv, att aldrig mer.
Aldrig mer.
Hennes hand skälvde när hon tog tinget i sin hand.
Kvinna, jag är en kvinna, men vad är en kvinna. Hon tittade med avsmak på sin kropp, är det så här det ska se ut?
Hon hatade det, nej hon hatade den inte, hon hatade de andras blickar och viskningar, som förföljde henne i tanken, in i sängkammaren , in i hennes dagböcker, genomborrade hennes självkänsla och tryckte ner hennes glädje, av att vara den hon var.
Hon tittade med avsmak igen på sin kropp.
Jag vill inte vara såhär, jag vill inte vara denna person som ni vill att jag ska vara, tänkte hon för sig själv.
Svart, hennes tankar var svarta, varför ska detta existera, varför ska jag existera som den jag är, då ändå ingen tyckte om mig.
Hon hade försökt få hjälp, men det fanns ingen som kunde hjälpa. Hon hade mötts av missförstånd och inkompentens, hon hade vara hos psykologer och analytiker, hos doktorer och healers, men ingenstans fann hon det hon sökte efter.
Hennes kropp, vad var hennes kropp?
Det var hela hon, men den passade inte in någonstans, hon passade inte in någonstans.

Tårar sipprade ner i badvattnet och kylde ner det. Dripp dropp.
Nu var det dax
hon tvekade,
hon tvekade
hon bestämde sig.
Hon förde sakta dess starka udd mot huden, tryckte mot och drog.
om och om igen.
Det sved till.
Några droppar blod trängde ut ur huden.

Lady Venus, I hate you, I hate you.
Hennes nyrakade ben glänste i vattnet.
Hon var nu accepterad i andras ögon.
Men en artificiell människa, skapad av den normativa och förtryckande bild som fanns i media, i sina egna.